Bild: HudikCup
Helgen kom och gick snabbt som attan. I fredags for vi till Hudiksvall, för att delta i Hudik Cup, tillsammans med Tobbes fotbollslag och massa föräldrar.
Tobbe är 2:a från vänster i bakre raden!
Brukar inte berätta så ingående om Tobbe och hans stora intresse fotboll, utan mer i förbifarten, även om det händer då och då. Han gillar egentligen inte att synas så mycket i bloggen. Det var väl om hans utmärkta utvecklingssamtal på skolan för ett par år sen sist..Och när jag ändå är igång kan jag säga att han hade jättefina betyg i år också:)
Nu tänkte jag ändå, med Tobbes godkännande, berätta för er om fotbollagets första cup-seger tillsammans:D
Det kan bli ett långt inlägg där sliskigt beröm över Tobbe och hans kompisar kommer drypa som baconfett..hihi.
Hoppas ni orkar. Gillar ni inte fotboll så kan ni nog hoppa över detta, och läsa nästa inlägg där jag ska visa lite shopping istället!
Men ibland måste man få vara stolt och skrytsam bloggmamma. Det är jag inte den enda som är heller förresten, så varför ska jag förklara mig;)
Det här laget (IFK Östersund P15) har kommit långt i cuper förr, men ofta har det slutat med dåligt flyt i straffläggning, eller ett insläppt skitmål i slutminuten av en rätt jämn match.
Sen har vi väl spelat ur oss ur någon cup med en och annan skitmatch också, men det är inget jag minns....hehe...
De har inte varit helt lottlösa, men större cuper har de inte vunnit förr i den sammansättning de varit senaste åren.
En av de bästa matcherna laget någonsin spelat tror jag var förra sommaren i gruppspelet i Sverigecupen (inofficiella pojkSM), där vi ställdes bla mot Hammarby elit. Vi vann med 3-1 mot ett fullständigt förvirrat och chockerat stockholmslag! Deras tränare sa efter matchen att de inte alls var vana att förlora, och att vi spelat ut dem totalt!
Efter det tror jag våra killar (och kanske ledare också..) blev för nöjda, för sen var det minnsan slut med finliret...och istället för att bli bland de 8 bästa, förlorade vi en i förväg given vinstmatch, i slutspelet och fick spela om plats 23-26 någonting.....;)
Och Hammarby...ja, de gick ända till final....
Nu fick vi vänta till 3:e och sista gången de är med i Hudik cup, och nu fick de äntligen till det och tog hem en cupseger!! Lag 2 var nära i en cup i vintras, där de förlorade snöpligt i finalen mot ett bättre lag.
Så. Mer om cupen i helgen.
Redan på fredag kväll spelade hälften av killarna (bla Tobbe) den pojkallsvenskamatch mot Gefle, som egentligen skulle vara vår hemmamatch. Pga att vi skulle spela cup, så ordnade vi så matchen kunde spelas i Hudik istället. Gefle-laget var såklart glada över att slippa åka ända till Östersund:)
Tyvärr blev det förlust med 1-3, men killara gjorde en riktigt bra andra halvlek då passningspel och finlir stämde otroligt bra, så de kände sig rätt nöjda ändå. Extra roligt för mig som mamma var att Tobbe gjorde målet. Inte så jättevanligt då han spelar som back:D
Det har annars hittills blitt idel förluster i pojkallsvenskan (inkl. ett riktigt bottennapp..fast det har vi ju glömt..hihi) , som främst (fast några lag har med 94:or i laget också) spelas mot ett år äldre motstånd (93:or) . Några matcher har varit jämna, några har vi dominerat men ändå förlorat, och några har vi varit helt utspelade i.
Men att detta ger bra träning att spela mot riktigt bra och större killar med högre tempo, det är något som ger resultat märker vi när killarna spelar mot sina jämnåriga i cuper o träningsmatcher tex.
Vi föräldrar bodde dels på hotell, dels på en folkhögskola. Jag och Jonte bodde på det senare. Ett bra boende, där vi bodde under cupen förra sommaren också. God frukost också, och inte mer än 10 minuter in till fotbollsplanerna.
Tobbes lag består av över 30 spelare födda -94, som tränar tillsammans, åker på cuper o läger tillsammans och även ibland umgås på fritiden. De är under matcher indelade i 2 lag. Ett lag som spelar mot äldre i pojkallsvenskan (P16) och ett lag spelar mot jämnåriga i ÖP-liret (P15).
Några spelar nästan alltid i resp lag, medan några växlar mellan lag 1 och lag 2. Allt beroende på dagsform och/eller var i sin egen utveckling de ligger. Det skiftar ju i den här åldern då man växer så olika, och utvecklas olika snabbt.
Vi har ca 6-8 stycken spelare som ofta är uttagna att spela med Jämtland/Härjedalens P94 distriktslag också. Det är ganska många, och ett bra resultat tycker jag, av en klubb som inte elitsatsar, och som driver 2 lag med samma ledare för båda lagen! Vi har en otroligt bred trupp, och även om vi inte alla gånger står oss så bra i större sammanhang, är vi på god väg!
Tobbe är ofta med på dessa träningar och matcher. I år går ju det stora Talangutvecklingslägret för 15-åringar, i Halmstad av stapeln. Tobbe blev inte uttagen bland de 16 som får åka från vårt län, men står med på reservlistan.
Tycker inte det är illa pinkat att just nu vara bland de 20-22 bästa i sin ålder i länet, med tanke på hur många bra 94:or det finns som spelar fotboll här:).
Detta med en stor trupp funkar faktiskt jättebra, trots att det finns så många vinnarskallar och viljor, och den sammanhållning som alla killarna har på- och vid sidan om planen är nästan förvånande bra. Ibland blir man nästan tårögd av den vänlighet och ödmjukhet man visar varandra, föräldrar, ledare och andra lag och ledare de möter.
Känner ni hur det dryper här av beröm..;)?
Tonen killarna (och ledarna) mellan, är rå (så man drar efter andan ibland) men hjärtlig med betoning på hjärtlig. Alla kramas, leker!, snackar (och nu är det 15-åriga killar vi pratar om!) och skrattar precis HELA tiden!! På cuper får de ofta beröm av vakter och cupansvariga för att de håller sig tysta, lugna och är allmänt ordningssamma. (Oj vad jag skryter om dem nu, men de förtjänar varje ord!!!).
Det låter kanske som en försköning av hur det är, men så är det inte. Vi har faktiskt en rätt unik grupp. Det får vi speciellt höra från nya som kommer in. Vad de känner sig välkomna och känner direkt att de blir upptagna i den skämtsamma och trevliga stämning som finns:)
Visst kan det dyka upp diskussioner, men inget som inte går över inom några grisblinkar.
Man hör heller aldrig elaka kommentarer eller fula tilltag grabbarna (eller föräldrar) emellan. Lovely tycker jag!
Jag hoppas verkligen att det kan fortsätta vara så här så länge som våra grabbar spelar ihop. Förr eller senare så ska de ju spridas för vinden i olika seniorlag (buhuuuääääh! Hur ska vi (speciellt vi föräldrar!) klara av det! ).
Vi föräldrar har ju faktiskt också riktigt bra sammanhållning med mycket skoj och skratt, vilket vi märker betyder mycket för killarna också. Vi gör saker gemensamt utan att fotbollen är inblandad också. Går ut och äter, trycker supporter tröjor, messar och shoppar!
Ibland blir det så mycket tok från både killar och vuxna, att skratt/magmusklerna värker flera dagar efter en sådan här helg:D
Nu finns det ju de (både ungdomar och vuxna) som inte klarar av sådan här stark gemenskap. Det är främst de som iaktar utifrån, och inte är sena att komma med pikar (ofta elaka) i forum på nätet.
Sånt här skitsnack försöker vi hålla oss undan. Däremot så pratar vi gärna om den tur vi har här i länet som faktiskt har engagerade ledare och spelare som utvecklar fotbollen.
Här har vi några lag i länet som sticker ut. Bla vi (IFK) sen är det Ope och ÖFK (och några till. Bla lantsorts lag) som alla har en bra ungdomsverksamhet, och som jobbar för att utveckla våra ungdomar och ge dem samma chans till att bli bra fotbollspelare som storstadsungdomarna har! Alla dessa lag har fått sin beskärda del av skitsnack! Tyvärr är väl få lag förskonade, och tack och lov är de som klagar och gnäller få! Och ibland tror jag det skrivs skit bara för att få en reaktion tillbaka. Eller ren avundsjuka på de som får det att fungera!
Nivån är på dagis nivå som ni kan förstå;)
Tråkigt att man inte kan svälja sin brist på att kunna glädjas med andra, som har en bra verksamhet, och trivs ihop, genom att kasta dryga kommentarer till höger och vänster!! Istället borde dessa personer jobba på sin egen personlighet, och se till att bli lite mer ödmjuk i sin framtoning!
Men det är bara att skratta åt eländet...och DET kan jag säga att vi gör. Högt. För pinsamt är det i alla fall att läsa om;)
Åsså tillbaka till cupen nu då...!
Redan 8.50 på lördag morgon gick första matchen av stapeln. Lag 1 (Där Tobbe var med) spelade mot Sollentuna IF´s Talang lag. Det blev en rätt spännande match där våra killar dock, med bitvist övertag stora delar i matchen, kunde vinna med 2-0.
Direkt efter det var det dags för lag 2 att möta Väddö IF. Där var Väddö det starkare laget, även om våra killar hade några riktigt bra chanser också. Det blev 3-0 till Väddö tillsist.
3:e matchen för dagen var mellan lag 1 och Medskogsbron. På papperet är Medskogsbron ett riktigt bra lag, som leder sin serie, och som brukar vara svåra att möta. Vad de ställde upp med för spelare denna gång vet jag inte, men vårt lag kunde dock lätt spela hem segern med hela 6-0! Tror ingen av oss egentligen förväntat sig de siffrorna, men vi gjorde en bra match, och höll tempot uppe. Något som kommer från den träning pojkallsvenskan ger killarna kanske?
Efter lunch var det sen dags igen för match. Den här matchen såg aldrig jag, då Jonte behövde aktiveras med annat ett tag. Tobbe skulle inte spela, och vi var några som tog en lång lunch med tillhörande shopping.
Tyvärr förlorade lag 2 mot Bollnäs GIF/FF blå med 0-1. Hur matchen var spelmässigt vet jag inte så noga eftersom jag inte var där, men målet kom i slutminuten, så det kändes snöpligt förståss!
Lag 1, som vi hann i tid tillbaka för att se, vann i sin tur mot Bollnäs GIF/FF Orange med 2-0 direkt efter.
Efter detta var lag 1 obesegrade i gruppen (10 gjorda mål, 0 insläppta!) och klara för A-slutspel.
Lag 2 kom 3:a i sin grupp och också de klara för A-slutspel.
Tyvärr blev det då så att våra båda lag skulle få möta varandra direkt söndag morgon i kvartsfinalen.
Lördag kväll hade alla vi föräldrar bokat bord på resturang inne i Hudiksvall. Vi hade förbeställt maten vi ville ha, så det inte skulle ta för lång tid. Urmysigt hade vi, och Jonte åt pannkaka med glass, och jag åt oxfiléplankstek! Även ledarna kom ner en stund och umgicks med oss. Jonte var så trött att han somnade under bordet...
Det blev en tidig kväll ändå, eftersom vi hade slutspels söndagen framför oss!
Ledarna skyndade iväg för att se till att killarna kom i säng vid det klockslag det skulle vara tyst, i skolsalen där de höll till, och möttes till sin glädje av glada cup vakter som berättade att killarna sov gott sen någon halvtimme tillbaka. Åter fick killarna beröm över sitt professionella sätt att hantera regler och det ansvar ledarna lämnat dem med! Cupvakterna kom även ihåg dem från tidigare år, vilket var jätteskoj.
Oj vad jag skryter nu;)
På söndagen möttes vi av mycket vattensjuka planer (himlen hade nämligen öppnat sig under natten och det fullkomligt vräkte ner regn!). Men på dessa fick killarna i lag 1 och lag 2 mötas. Det kändes ju inte så kul att veta att ett av lagen skulle åka ut, när båda lagen var våra!
Tur nog är killarna proffs, och det var riktigt roligt att se hur de med överdrivet höga röster peppade sina respektive lag innan match, men direkt när de klev in på plan önskade det andra laget lycka till med glada leenden, och klapp på ryggen:)
Ännu roligare och ganska dråpligt blev det att se när de sen skulle försöka spela fotboll på en plan mer lämpad för vattenpolo! Bollar som stannade 1 dm längre fram i ett försök till fint pass, glidtacklingar i 1 dm djupa vattenpölar och hörnor som föregicks av ett evinnerligt plaskande och hoppande i den stora vattenpölen framför mål....att matcherna ens fick spelas på dessa planer kändes kanske lite oseriöst! Många spelare halkade och gick nästan ner i spagat i lervällingen. Hög risk för otäcka skador alltså!
Det finns ju fina konstgräsplaner och bättre gräsplaner att tillgå...Det var ju ändå slutspel, och inte allt för många matcher som skulle spelas! Som tur var blev ingen allvarligt skadad.
Men, men. Det var ju lika för alla lag som spelade den här söndagen, så det var ju rättvis på det sättet, och när killarna väl kommit på att man var tvungna att lyfta bollar istället för att passa bollar gick det bättre.
Lag 1 vann i en lite lustig match mot lag 2 med 3-1. Inte allt för tunga huvuden efter match, och de allra flesta kände sig ändå nöjda, och lag 2 killarna stannade också sen för att fortsätta hejja fram sina lagkamrater i semin!
Semifinalen mot Bollnäs GIF/FF blå (det lag som lag 2 förlorade mot med 0-1), spelades också på en vattensjukplan. Något bättre än den förra, men rejält blöt även den. Hård vind var det också, och våra paraplyer vände sig ut och in otaliga gånger. Bollen gick inte riktigt heller som spelarna tänkt sig...
Nu fick man i alla fall till ett något bättre spel, men det var många roliga sekvenser ändå, med spelare som såg ut som träskmonster när matchen var klar.
Killarna hade många riktigt vassa chanser, och hade spelet sett över hela matchen. Första halvlek dominerar vi, och tar ledningen, men tyvärr får Bollnäs in ett mål innan paus. Andra halvlek börjar vi riktigt bra men Bollnäs tar över sista minuterna. Dock utan resultat och 1-1 slutar matchen.
Det blir alltså straffar!!!!
Vi brukar ha riktigt dåligt flyt i straffläggningar. Speciellt när vi dominerat matchen innan. Det brukar kännas riktigt surt att förlora sådana gånger, och det pirrade rejält i föräldramagarna inför straffläggningen!
Killarna såg dock väldigt lugna ut på planen!
Denna gång hade vi flyt. Isak, vår superduktige målvakt slipper göra så mycket, då deras spelare skjuter tätt utanför, och sen sätter Chrille vår straff snyggt bakom målvakten!
Glädjen visste inga gränser:)
Så blev det då final till sist! På en fin gräsplan utan vattenpölar och med en skön läktare där vi föräldrar kunde sitta torrskodda och utan paraplyer.
Matchen som var mot stockholmslaget Väddö IF, som lag 2 förlorat med 0-3 mot under gruppspelet, var en riktigt bra match från vår sida.
Ska man klaga så var det väl att vi inte fick in bollen i mål! Sista 3:e delen var alltså inte riktigt bra. Tillslut kunde man bara skratta åt de missade målchanserna.
Väddö å sin sida, var inte ens över på vår planhalva mer än kanske 1-2 gånger. Aldrig riktigt farligt. Tror Isak behövde rädda ett skott kanske.
Trots att våra killar fick till ca 30 fina skott på mål varav 10 riktigt farliga, slutade den 0-0.
Tilläggas ska att deras målvakt var imponerande bra, och är ansedd som en av sveriges bästa i den här åldersgruppen. Han räddade dem hela matchen, och fick helt riktigt pris som matchens lirare!
Att avgöra på straffar i en final är ju inte optimalt. Det blev också en riktig rysare!
Att de hade en sådan stjärna till målvakt var ju extra oroligt, men vår Isak går inte av för hackor han heller:D
Efter en första miss från vår sida, satte vi sen 3 fina skott. Tobbe la en av straffarna (vilket jag inte gillar, för det blir extra nervöst. Tror dock inte att han missat någon straff som jag sett honom lägga. Han gillar att lägga straffar till skillnad från många andra! Jag skulle då aldrig göra det!). Väddö satte 2 av sina och segern var våra killars:)
Tycker normalt inte att straffar är rättvist i en final, men denna gång kan jag säga att det var rättvist! Och detta enbart pga att vi spelade ut dem så totalt under ordinarie speltid! Vi skulle bara vinna denna match!
Så härligt det blev med ens!
Och det var glada föräldrar och ledare som bilade hemmåt runt 18.30- tiden:)
Sen började fotbollskolan för båda mina pojkar igår, och pågår i 2 veckor. Ingen rast ingen ro.
Och ikväll har Tobbe spelat sin första U19 match. En medioker historia som de förlorade mot ett något bättre Brunflo, i det lägsta tempo jag sett sen P11.......Visserligen var det många reserver med, då många ordinarie spelare var borta. Och våra 4 killar som var inlånade för dagen, var faktiskt bland de bättre i laget. Och då ska man minnas att de faktiskt bara är 15 år!
Jag kan också säga att ingen av våra 4 killar hör till dem som ska skämmas, även om de inte heller var på topp. Men jag kan ärligt säga att att de flesta P15/P16 matcher jag sett, håller högre klass än den här matchen......Ett tag undrade jag om några av spelarna överhuvudtaget spelat fotboll tidigare!
Fast jag kanske är partisk..hehe..
Och lag 2 spelade ÖP-liret i Bispgården ikväll och den matchen slutade 3-3. Mer vet jag inte än, då jag bara hörde resultatet via en förälder.
Och nu är det nog med skryt över min duktige son på länge i den här bloggen;)
Over and out
Bild: ltz.se
