Stygga nalle!

De här fåren betar knappt 5 km från vår stuga!
Söta som får brukar vara. Stygga nallebjörn:(

Over and out

Minnen

Molle

*22/7 1998

+ 29/6 2009

Min styvpappa skaffade en liten kattunge 1998. Det var kissen Molle.
En go och mysig katt som var genomsnäll och kelsjuk.
Efter några år som innekatt (satt ofta på altanen dock och längtade ut. Tordes dock inte gå förbi trappan där blomsprutan stod...), bestämdes att han skulle få bli utekatt.

Molle fick flytta till "farfar" o "farmor" i en liten by långt ut på landet, med stora marker att jaga möss på, och knappt några hus där han kunde störa grannarna.
Där har han varit kung över skogarna. En och annan strapats har det blivit. Ett öra är ärrigt och som längst var han borta flera månader. Rätt vad det var en dag, dök han upp. Lite tussig och örat sargat. Säkert slagsmål med en räv eller lokatt.
Sista åren har han bara mått gott. Strapatserna har varit kortare och inte fullt så äventyrliga. Älgkött var favoritmaten, och så fort man prasslade med påsen kom han tassande till köket.

Molle var frisk och kry, och hade säkert kunnat få 5-8 år av drägligt kattliv ännu. Men nu när "farfar" inte lever, och ingen annan i släkten kunde ge Molle ett värdigt boende, tog min styvfar och hans syskon beslutet att Molle skulle få somna in. Att lämna honom till okända kändes inte bra heller.
Jag tog på mig att fara iväg.

Igår när vi for till stugan for vi förbi "farfars" hus och hämtade Molle.
Det kändes väldigt konstigt, för det är ca 2 år sen jag var till huset sist, och även om det var sig likt kändes det bara tomt och öde. Huset saknar liksom sitt husbondfolk!!
Molle tog färden med ro, och somnade trött på vår vardagsrumsmatta igår natt. Älgfärs blev det också till kungen av byn. Både till middag och sen till frukost:)

Idag följde jag, Tobias och Jonathan, lille Molle till sista vilan. Vi var med hos veterinären hela tiden och klappade och pratade med honom. Det var så fint och lungt, men ändå så sorgligt och vi grät allihopa. Dels för "farfar", dels för Molle.
Storleken (Molle var STOR;) ), och det att han var frisk gjorde att det tog tid, och 3 gånger fick man ge mer dos.
Vi tog med honom hem efteråt, och nu är han begravd av oss och min styvfar hemma i min styvfars trädgård. Jonte tror av hela sitt hjärta att "farfar", "farmor" och Molle bor tillsammans i himlen nu.
Och det tror jag också!

Efteråt for vi på Tages och åt begravningsmiddag och fikade tårta för att muntra upp oss lite.
Och minnena har vi kvar. Av "farfar", "farmor", huset på den stora, stora gården i den lilla, lilla byn. Och Molle förståss:)

Over and out

När man minst av allt anar...

Bild

Ikväll fick jag sorgbud.
Min rara och goa "låtsas" farfar Olle har gått bort!
Han har varit min "farfar" sen jag var 1 år, och min mamma träffade min låtsas pappa.
Alltid hade han ett leende på läpparna och lätt till skratt.
Tyvärr hade vi inte lika bra kontakt efter farmor dog, men det var alltid så trevlig när vi väl träffades.

Det var helt oväntat också, trots att han skulle fylla 80 år. Han som var så pigg och alert. Alltid i farten och alltid social. Frisk i sinne och kropp.
Min "låtsas" farmor gick bort för några år sedan i cancer, och farfar hade så smått tagit sig igenom sorgen och hade träffat en ny kvinna, (B) som han umgicks flitigt med. Lika glad och go hon som han:)
Och värst är nog chocken för B, för min låtsas pappa och hans syskon. Lider med dem också.

Idag hade farfar och B besökt bekanta, och sen ätit middag hemma hos B. På kvällen skulle B klippa gräset, och farfar gjorde henne sällskap på en stol i skuggan i trädgården. När hon efter en stund ska ta en paus och se till farfar, så är han borta! Sitter där i sin stol och ser ut som han sover.
Det är det vi får komma ihåg. Det gick fort och han fick dö utomhus som han älskade att vara så mycket.
Men ändå.
Så svårt att förstå.......

Sov gott nu lilla du!
Kram Susanne, Tommy, Tobias och Jonathan

Sånt man inte rår över

Bild: Hilles.se (google bildsök)

Igår var en jobbig dag. Hade en klump i magen hela dagen.

En arbetskamrat till oss, K, gick bort för ett par veckor sedan, efter en tids sjukdom.

Han hade precis blitt pensionär när han blev sjuk och hann inte göra allt han ville. Fiska hela dagarna och bara göra saker som han gillade.

Istället blev det värk, medicinering och ingen ork.

Livet är så orättvist!

Men trots all värk och dålig prognos var han lika charmerande glad och lättsam. Vissa människor vägrar bara ge upp! Fantastiskt!

Sorgligt för anhöriga försåss att mista en make, far, farfar och svärfar!

K´s son jobbar också hos oss sen 20 år och bara att se hans sorg känns tungt! Och barnbarnens! Ett av barnbarnen är god vän med Tobias och det känns tungt att se honom så ledsen.

Begravningen ägde rum igår, och vi var 9 stycken från jobbet som gick. Det var så vackert. Kistan, blommorna och musiken och vackra texter som lästes upp.

Tårarna blev många och resten av dagen var man alldeles tom med sprängande huvudvärk. Och hur ska det då inte kännas för hans familj!

Har själv begravt min pappa och det var såklart inte alls roligt, och visst påminns man om andra begravningar man varit på..som pappas, mormor och morfars, svärfars mfl.

Alla varma kramar och tankar till hela K´s familj!

Vi kommer för alltid minnas den glada och varma person som K var:)

Over and out