Min mamma och pappa skildes när jag var 1 år. Jag bodde hos mamma, och träffade bara pappa då och då. Min pappa var världens snällaste, och jag tyckte att han var lik Elvis när jag var liten:)Pappa var spelman, och jag tyckte om när han spelade dragspel när jag var där.
Jag fick också en lillebror när jag var 9 år, och även om vi inte växt upp tillsammans, betydde, och betyder han mycket för mig:)
Förra veckan damp det ner ett stort kuvert i brevlådan. Det var från min bror Per och hans fru Lotten.
De hade städat ur gammalstugan på pappas gård, och hittat teckningar och annat jag skickat till pappa.
Oh, vad jag blev glad. Det betydde mycket att få se allt, även om jag glömt bort alla teckningarna:)
Jag ser på handstilen att det är min mormor som hjälpt mig skicka dem.
Här var en av teckningarna. Det fanns också påskhälsning och annat smått och gott i brevet.
Det här kortet bla. Det är pappa, som håller i mig, som bara är någon månad på kortet, 1972.Vi sitter vid min mormor och morfars köksfönster. Armen som skymtar, i rutig kavaj, är min morbrors. I hans knä satt min kusin, C. Mormor står bakom kameran:)
I dag är det 10 år sedan min pappa gick bort, alldeles för ung, bara 58 år.
Han fattas mig.....
Over and out
