16 april 2007

Majbrasa?

På söndagen som skulle bli lugn avslutning på en fantastiskt avkopplande semester blev det allt annat än avkopplande.

Ättelägget Tobias och kompisen Elias satt vid vindskyddet ovan hans mormor och morfar, som vanligt ska tilläggas, och eldade. Detta har de gjort alla dagar vi varit i stugan. Vi har hämtat dem sena kvällar där uppe i vinter då de suttit och petat i elden och snackat om livet som tonåringar gör.

Kruxet denna gången var att det 1. Är vår och torrt i skog och mark 2. Kom en vindpust.

Vindpusten blåste iväg en pappersbit från elden och ut på gräsängen nedan vindskyddet.
Foff!!! Så tog det eld i det gammla gräset. Och stackars killarna fick fullt sjå att stampa och sprang efter snö som fanns en bit bort i skuggan.
Inget hjälpte.
Tobias ringde (tack gode gud för att vi gett honom en mobil!!!!) och jag svarade. DET BRINNER HÄR!! sa andra sidan...
-Var? säger jag
-Här! Säger Tobias.
-Jamen herregud vart då? skriker jag...
Då hör jag någon som låter som flera personer (visar sig bara vara Elias) skriker Hel---es j---ar! Skit! F-n! I bakgrunden
-Jamen vid utsikten! Skynda er nu säger Tobias med panik i rösten.

Vi skyndar iväg, Tommy, jag, jonte och mamma. På vägen tar vi med oss Stefan som inte hört nått än. Inte så fort ändå eftersom vi fortfarande inte fattar allvaret i det hela.
Ju närmare vi kommer (det ligger bara ca 100-200 meter från oss), Tommy och Stefan är lite före oss andra, så börjar de gå fortare och fortare och springer tillslut och plötsligt skriker Stefan, Helvete! och börjar råkuta uppför uppfarten och upp på ängen mot vindskyddet.
När jag och mamma når fram till huset nedanför där mormor och morfar bor ser vi hur det brinner i ängen, slänten, buskarna och hur lågorna börjar leta sig uppför en ca 30 meter hög gran i skogsremsan vid eldstaden!!!!
Elias står och skriker och stampar på gräset uppe vid elden och sliter i sitt hår i panik, Tobbe kommer kutande med en hink vatten från huset och Stefan rusar in och sliter åt sig brandsläckaren från huset.
Jag fortsätter in och rycker åt mig telefonen och ringer 112 och efter tusen år ungefär så har de lyckats skicka iväg larm till räddningstjänsten.

Sen ut och langa vatten. Hela ängen upp är brant och min dåliga kondis visar sig såklart. Jisses så jobbigt. Elias syster kommer med ännu en brandsläckare och vi andra kastar på snö och vatten.
Det tar sin stund men vi (läs Stefan och Tommy) lyckas släcka branden i buskarna och skogen med släckarna, och när brandbilarna anländer efter ca 20 minuter så ryker det bara lite ur några stubbar. Ängen var nästan släkt av grabbarna när vi kom och resten fixade Elias systrar och min mamma.
De häller på några kannor vatten och far sen igen konsaterande att vi varit duktiga.
Vi konstaterar att hade vi inte haft brandsläckarna hade det blivit en rejäl brasa som hotat både bostadshus, skogen ovanför och gamla skolan i skogsbrynet intill........

Killarna är totalt chockade och står bara och skakar. Elias hade slängt sig och rullat i gräset för att släcka med resultatet att ögonfransarna är hälften så korta och håret nästan snaggat här och var!!
Tänk vad farligt! Om han tuttat eld! Hujedamig!!!!

Mormor Anna-Greta bjuder allihopa på kaffe med dopp och killarna är fortfarande tysta och uppskakade.
Vi talar om för dem vad duktiga de varit som larmat och handlat rådigt, även om rullningen kunde gått illa!!!!
Och.
Bannar dem för att elda när det är så torrt. Men då säger Anna-Greta att hon gett dem lov...;-)

Tobias hade svårt att sova igår och fick sova hos mig i sängen och Tommy sov i Tobbes rum.
Båda grabbarna har fått sig en rejäl läxa och har lovat att inte elda mer i sommar om det inte är rejält blött, en stor cementunna eller att de har en stor dunk vatten i beredskap!!!
Helst ska de vänta till det blir midvinter igen!!!!

Sen stod det en notis i tidningen idag. Där brandkåren tar åt sig äran för släckningen!!! Vilket sätt!! Vi som gjorde jobbet!!
Orättvist.
Men uppskakande var det!

Over and out