14 november 2006

Kompisar för livet

Igår när jag hade min lediga dag passade jag på att hälsa på min "bästis" Anneli. Vi har varit kompisar i ler och långhalm sen vi var 10 år, och började i samma klass när vi gick i 4:an 1982!!
Sen var vi med varann varje dag under grundskolan och nästan jämt under gymnasiet.
Då tog killar och plugg lite tid också;-)

1991 tuttade jag ihop henne med min dåvarande pojkväns kompis, Anders.
Det roliga är att de fortfarande är ihop!
Förlovade sig efter ca 2 månader och flyttade ihop efter 3....Sen skaffade de hunden Tamira (-94) och nu har de två barn. Dottern Tilde 3,5 år och lille sonen Elis som precis fyllt 8 månader:-).

Vi har aldrig slutat umgås, även om det var mindre under en period när jag fick barn -94 av naturliga orsaker. Jag var mycket hemma med familjen och de var fortfarande i partyåldern (jag fick ju Tobias när jag var 22 år).
Hon är dessutom gudmor till mina båda barn!

Det är skönt ändå med kompisar som känner en så jätteväl!

Det är kul nu också när Jonathan och Tilde leker så bra tillsammans (visst, några små tjuvnyp då och då räknas väl inte....?).

Vi var 4 tjejer som hängde ihop i skolan. Det var jag, Anneli, Kristina och AnnaLena.
AnnaLena träffar jag inte så ofta tyvärr, men varje gång vi gör det säger vi att vi måste träffas oftare. Henne har jag känt sen vi var 3 år och började på samma dagis 1975!!
Kristina träffar henne oftast av oss.
Att vi två inte ses så ofta beror på att hon är den enda av oss som inte har barn än och att vi har lite skilda intressen numer. Hon är gift med Stefan, och barn är under tillverkning, så snart finns det förhoppningsvis smått där också:-)

Jag saknar henne och ska verkligen försöka träffa henne oftare!!!

Kristina kom till vår klass i 6:an 1984 och hon blev vår nr 4 direkt!!
Finns fler anledningar till fantastiska fyran namnet alltså:-)

Kristina pluggade/jobbade i USA i nio år, så mellan 93 och 02 träffades vi bara några grr per år då hon var hem och hälsade på.

Sen när hon väntade sitt första barn flyttade hon och hennes man hit igen. (John är amerikan).
Hon har döttrarna Eira (4 år i januari) och Saga (2 år i februari).
Så nu träffas vi oftare igen!
Tyvärr har hon nyligen separerat...:-( Det är tråkigt.

Vi bestämde igår att vi ska fira nyår med Anneli och Anders i vår stuga! Kul, kul.
Det är några år sedan vi firade med dem, så det känns jätteroligt:-)
Undra om jag ska höra om Kristina och barnen också vill komma?
Ska boa in oss först bara så jag ser om vi får plats så många!!!
Annars får hon komma en annan helg förståss:-)

I gymnasiet var vi ett jättestort kompisgäng som umgicks mycket. Fester, utflykter, tälthelger, stugsemester, grottutforskningar, café och krogbesök och långa te och fika nätter!!!
Nu träffar man dem bara då och då på stan. De flesta bor inte kvar här istan heller.
Skulle vara kul att träffas allihopa på samma gång igen snart. Vi var säkert runt 20-30 pers som mest som hängde ihop.....

Länge leve riktiga kompisar i alla fall!!!!

Over and out

3 kommentarer:

Fredrik Andersson sa...

Jag hoppas att jag kans skriva likadant om ett antal år... I nulget har jag riktigt goa kompisar men det är ju mycket kvar i livet, man får hålla i dem hårt...

Susanne sa...

Fredrik:
Jajamen. Håll så hårt du kan:-)

Viktigast är nog att inte släppa kontakten när man bildar familj eller om någon flyttar.
Och acceptera varandras olikheter och se dem som en tillgång!
Lycka till!!

Fredrik Andersson sa...

Ja, har en del som flyttat för att plugga, gör allt för att hålla kvar kontakten. Men det är lätt att glömma dem ibland.