Ängel och julgranspynt

Julpynt är vackrast när det är handgjort och tillverkat med hjärta! Som den här söta ängeln, jag köpte för flera år sedan på en marknad.

När det kommer till julpyntet har jag ändrat mig på senare år. Från början, när jag nyss flyttat hemifrån, köpte jag mycket julpynt i form av tomtar i porslin. Sen fylldes det på med mässingslyktor, julkulor i papp med julmotiv, tjockt guldglitter och halmprydnader.
Julpyntet har sen blitt färre, och mer smakfulla. Gärna hantverk och tillverkat i vackra material som zink, ull, tyg och glas.

Även granens utseende ändras. Snabbt byttes pappkulorna ut mot guldkulor, kottar och röda sammetsrosetter!

Vårt granpynt har sedan dess varit både guld, silver, vitt, rött och knallblått!!

Jag har varit närapå nog militant noga med granen! Något som roat mången vän i min närhet...De har tyckt att jag varit lite oschysst mot kidsen...

Nåde den som kom den nära nämligen. Det var jag och enbart JAAAAAG, som fick klä den....!
Så Tobias första 5-7 år fick han inte komma närmare än ca en halvmeter från granen.

Den var färdigklädd på julafton när han vaknade helt enkelt. Kom han nära så morrade jag högt! Väluppfostrad som han var, gjorde han alltid som han blev tillsagd och ifrågasatte inte ens, utan tittade storögt på den vackra, vackra..PLASTGRANEN, som TOMTEN klätt nattetid;)!!!!!

Numer får barnen hjälpa till att klä den. Det har tagit år av vånda och ve för mig att acceptera faktum.
Och numer är ju granen äkta. Såklart!!!
Men. JAAAG talar givetvis noga om exakt VILKEN gren som den och den saken ska hänga på.....Fast nu har jag ju en son till. En inte lika väluppfostrad son, som gärna högt och gällt talar om för mig vilket rikspucko jag är som inte fattar att han inte ALLS bryr sig om ifall jag vill ha kulorna på den eller den grenen! Han flyttar nämligen om allt som han själv vill från dag till dag under hela julen.....hmpf!

Och jag ler och lider, och låter honom hållas, och drömmer om de där ljuva dagarna när barnen vuxit upp, skiter i granen, och låter mig åter vara diktator över julen här hemma;)
Ända tills barnbarnen anländer vill säga....vilket jag hoppas dröjer....fast inte JÄTTElänge...utan lagom...och gärna med samma...EXAKT samma känsla för hur en julgran ska kläs, som jag har. Så slipper jag lida och le i 20 år till..haha..;)

Nåja.
De senaste tre-fyra åren har vi haft silver och vitt i granen. Mest.
För saken är den att sedan barnen föddes, har de fått ett nytt pynt varje år att hänga i granen. (Men tro inte att de fått hänga upp dem själva förren senaste åren!)

På saken har jag textat namn och år de fick sin sak. Tobbe har av naturliga skäl fler prydnader än Jonte, vilket kan skapa lite gnissel när granen ska kläs.
Eftersom min smak vad gäller pynt ändrats genom åren, har också de saker barnen fått väldigt olika utseenden....på gott och ont. För de ska såklart upp, hur udda de än är! I år får de verkligen en udda sak! Tanke finns det bakom också..vänta bara till efter jul så ska ni nog förstå..hihi;)

Första åren, som småbarn, har de fått lite barnsligare pynt, som gunghästar, nallar och liknande. Sen har de också fått mycket väldigt fint som glashjärtan, stjärnor, handmålade julgranskulor i sköraste glas och designat pynt i form av små sprattelgubbar från SIA.

Vår gran ser alltså inte så stilren ut som jag skulle önska...
Men med allt tingeltangel som hänger i den tillsammans med mina vackra kulor i vitt, pärlgirlanger och juleljus så är det ändå..

VÅR HÄRLIGA GRAN!!!
Klädd med kärlek av familjen. Som det ska vara. I en normal familj;)

Over and out