När man minst av allt anar...

Bild

Ikväll fick jag sorgbud.
Min rara och goa "låtsas" farfar Olle har gått bort!
Han har varit min "farfar" sen jag var 1 år, och min mamma träffade min låtsas pappa.
Alltid hade han ett leende på läpparna och lätt till skratt.
Tyvärr hade vi inte lika bra kontakt efter farmor dog, men det var alltid så trevlig när vi väl träffades.

Det var helt oväntat också, trots att han skulle fylla 80 år. Han som var så pigg och alert. Alltid i farten och alltid social. Frisk i sinne och kropp.
Min "låtsas" farmor gick bort för några år sedan i cancer, och farfar hade så smått tagit sig igenom sorgen och hade träffat en ny kvinna, (B) som han umgicks flitigt med. Lika glad och go hon som han:)
Och värst är nog chocken för B, för min låtsas pappa och hans syskon. Lider med dem också.

Idag hade farfar och B besökt bekanta, och sen ätit middag hemma hos B. På kvällen skulle B klippa gräset, och farfar gjorde henne sällskap på en stol i skuggan i trädgården. När hon efter en stund ska ta en paus och se till farfar, så är han borta! Sitter där i sin stol och ser ut som han sover.
Det är det vi får komma ihåg. Det gick fort och han fick dö utomhus som han älskade att vara så mycket.
Men ändå.
Så svårt att förstå.......

Sov gott nu lilla du!
Kram Susanne, Tommy, Tobias och Jonathan