Och om nu någon fortfarande tycker jag är löjlig som är rädd att gå i skogen (jag gör det. Men bara med sällskap och med darriga ben. Samt har uppspärrade radarögon på ett huvud som snurrar värre och fortare än på Linda Blair i Exorcisten!!!) mellan slutet på mars och till början av november så kan man väl bara vara tyst!
Verkligheten är som den är. Och jag tror det finns ännu fler än vad experterna visar...Så de´så!
Nått fel är det när fler och fler får uppleva ett möte.
Jag vet att de flesta går bra. Och jag vet att man kan möta dem utan att man vet om det, för de blir rädda och ilar iväg. Jag vet det. Men det spelar ingen roll. Bara vetskapen om att någonstans där ute finns det en som väntar på mig...Eller nån av ungarna...
Nu kan man lätt tro att det är spindlar jag pratar om;) Och det vore inte helt fel tänkt.
Men i detta fall gäller det Dessa.
Over and out
3 kommentarer:
Jag håller med dig!! Hemma i norrland är jag galet rädd för björnar... Mamma stötte på en i skogen i somras och hon har nog aldrig sprungit så fort i hela sitt liv!
Därför är jag överlycklig att Gotland helt GARANTERAT är björnfritt :-)
Ja, det är sjukt många Susanne. Jämför med Västernorrland och Medelpad. Det blir till att sjunga. /Shabbig
Hej
Jag kan mycket väl förstå Din oro.Jag skulle inte vilja möta nån i skogen.Mer rädd för det än att möta vargar.
Skicka en kommentar