Jonte hade en..hm...liten incident..igår på skolan!!
Jonte kan bli riktigt sur och bestämd ibland, men detta var rena vansinnet!! Han visade verkligen varför 6-års åldern kallas lilla puberteten!!
Det var när Tommy skulle lämna honom som Jonte fick årets praktutbrott!!
Han gnällde först över att han frös om fingrarna men skulle inte ha vantar, skulle inte byta till stövlar (det var utedag och de skulle gå direkt till skogen med klassen) och när han inte fick gå först i kön brast det totalt.
Han springer upp på klätterställningen och vägrar komma ner. Skriker och beter sig, och alla ungar och vuxna står som publik och glor....
Tommy ilsknar väl till, men inget hjälper. Tillslut kommer han ner, men fortätter bete sig som tokig!
Tillslut går Tommy. På dagis när han varit arg för nått så har det blivit bättre när vi gått....
Fröken (en av några) berättade när jag kom och hämtade honom, att det tagit 30 minuter innan de kom iväg. Barnen hade med stora ögon undrat vad det var med Jonte?
Hon och en annan fröken hade lockat och pockat länge, men tillslut hade de blivit arga och släpat med honom en bit och rivit i att nu fick det vara nog!
Då hade han rest sig och följt med, och efter halva vägen var det som om inget hade hänt.
I skogen hade han varit jätteglad och sprungit och haft kul.
På hemvägen gick han längst fram med fröken (som blivit arg på morgonen) och de pratade om varför det blivit så fel. Men det visste ha inte, men förstod att han betett sig lite illa.
Vi pratade om det på kvällen, och han var lite skamsen och tyckte det var lite pinsamt att han betett sig så! Det är ju inte utan att tanken på bokstavkombinationer a´la A-Ö kommer upp i huvudet på mig ibland....
- Det kommer aaaaaaaaaldrig hända igen mamma...!
Jo...hejsan;)
Skiter björnen i skogen?!
Over and out
7 kommentarer:
Älskade sexåringar! Joakim var lika och har fortfarande mycket humör om än lite lugnare. Han skäms också efteråt och vill inte att jag ska berätta för ngn. Det är inte lätt att vara 6 år alla gånger!
Suck för alla dessa bokstavskombinationer. Det är ju vardagsmat idag, och känns ibland som om barnet avviker det minsta från det normala [vad det nu då är?] så har dom bokstav-stämpel.
Har själv en mycket aktiv kille och ibland undrar man ju vad som är normalt, fast man innerst inne vet att det är friskt att vara aktiv. Inte lätt att vara 6-åring eller mamma alla gånger!
Men för det mesta är dom ju urgoa!
Ha en skön helg! kram/ruffa
...skratt...Jag kan inte annat än tänka på min Jonte och hans "bokstavskombinationstokerier"
(som var alldeles normala egentligen)och jag ser framför mig din Jonte och hans "tokerier"...samtidigt känner jag att vad skönt att vi är alla olika...vad tråkigt det vore om alla var stöpta i samma form;-)
Kram till både dig och
Jonte/Birgitta
Psst...min Jonte är numera stor och alldeles normal...
Är bara inne och tittar lite! Fina smycken du gör=)
Haha...du är ju för kul.:-) Jadu, barn är trotsiga så det förslår ibland.
Tro mig, jag vet hur det är. Även med barn från A-Ö.:-) Kram
Annica: Nej inte alls lätt!
Ruffa: Nej jag tror också att vi alla har haft/har en släng av dem ibland;-D Och att det är DET som är det normala!!
Nicolinas..: Jo det är tur att vi är olika:-) Det är ju det som gör oss så speciella!!
Moonlovers: Tack:-D Och kika gärna in igen!!
Hemma på landet: Ha,ha..jag anar att vi alla föräldrar varit där någon gång;-)
Susanne
Hjälp, det låter ju som 11-åringen här hemma :-) Vilket tålamod man måste lägga upp med då! För vad ska man annars göra... än att prata efteråt när det lagt sig och försöka se till att det inte händer igen?
Skicka en kommentar