Skugge är på krigsstigen igen....
Just som jag börjar hålla med tjejen så sätter hon igång och predikar igen..Jag fattar inte!
Hon är väldigt för planerat kejsarsnitt...det hon inte verkar begripa är att hon med sin militanta skrämmer dem som faktiskt skulle kunna tänka sig en vanlig förlossning.
Jag har fött på båda sätten. Min första son födde jag 1994. Det var en lång, dock inte ovanligt lång, förlossning. Från första värk till sista tog det drygt 23-25 timmar.
Han var stor, han satt fast med navelsträngen hårt lindad 3 varv runt halsen och åkte in och ut under krystvärkarna i två timmar innan någon fattade att han satt fast. Fram med saxen. snipp-snipp av med navelsträngen och ut for ungen som en intvålad ål.
Det gick bra. De fick hjälpa honom en stund innan han kom igång med andningen men det funkade ju:-)
Visst det gjorde ont men det ska det ju göra mer eller mindre. Hade lustgas, kvaddlar och under ca 1 timme hjälpte petidinet....
Har mängder av vänner som också fött vagnialt. En del har haft rena mardrömsförlossningarna och en del har haft typ 6 värkar och sen har ungen varit ute.....
Gemensamt är dock att alla gruvat sig för nästa förlossning, men ingen har övervägt att begära snitt.
Jag har också någon kompis som fått akutsnitt då komplikationer tillstött under förlossningen. Av dessa fick en planerat snitt vid barn nr 2 på läkares inrådan. Hon hade värkarbete men öppnades inte och det brukar bli lika andra gången.
När det 2001 var dags för mig att föda nr två hade jag ingen tanke på något annat än en vanlig förlossing. Men. Jag hade (visste om det sen tidigare) myom. Stora myom.
Redan från början förberedde läkarna mig på att jag 1. Förmodligen skulle få missfall 2. Förmodligen skulle få för tidigt om fostret överlevde så pass länge 3. Omöjligen skulle kunna föda vaginalt.
Gick på SMVC under hela graviditeten. I vecka 24-25 fick jag åka upp till Umeå, vara där i 6 veckor pga kraftiga förvärkar och risk för att förlossningen skulle starta.
I vecka 34 började det bli för trångt för bebben (myomen var större än en basketboll....) och jag fick snitt datum en vecka senare.
Planerat snitt var fantastiskt. Vara vaken, bara det!!
Visserligen fick jag kraftiga blodtrycksfall under snittet (som inte blev ett vanligt bikinisnitt utan ett som går lodrätt från pubisbenet upp till naveln. Ser nu ut som en rumpa på magen när jag står upp....) då ryggbedövningen tog för högt (till hakan) och jag låg och försökte kräkas under halva snittet (tack för tom mage!!!).
Upp kom han och jag fick se honom i några sekunder, sen snabbt upp på prematuren med honom medan man tråcklade ihop mig.
Redan två timmar senare var jag uppe på prematuren och försökte amma honom första gången.
Dagen efter gick jag upp till prematuren för egen maskin och hade inte allt för ont i såret heller.
Var sjukskriven i 6 veckor och fick inte lyfta mer än bebisen.
1,5 år senare opererade jag bort myomen. Och livmodern som inte gick att rädda.
Då hade jag i mitt, sen förrut fula sår, fått ett tennisboll stort bråck. Ärret nu blev ännu större. Går nu upp ca 5-6 cm ovanför naveln.
Myomen vägde 7,1 kilo........
Tycker jag att snitt är bra?
Javisst. Det är fantastiskt att föda utan smärta, och smärtan efteråt är inte alls outhärdlig.
Nackdelen för barnet är att lungorna inte blir lika starka lika fort vid snitt som vid vaginal förlossning.
Tycker jag att vaginal förlossning är bra?
Javisst. Man får ju lön för mödan. Och smärtan är ju helt borta när barnet väl är fött.
Riskerna för barnen är trots den stora planeringen större för både mor och barn med snitt.
Vid vanlig förlossning finns alltid akut snitt att ta till.
Vad skulle jag välja om jag kunde få barn igen?
Vaginalt.
Självklart.
Naturligtvis ska valet finnas för de med extrem förlossnings skräck, risk graviditeter mm.
Men.
D som bara är Rädd att de ska spricka, bajsa på sig, skrika och att det ska göra ont att de ska få ett fult underliv mm
Snälla ni. Bit ihop!!!!
Over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar