Natt till den fjärde November

Har också hunnit läsa ut Karin Fossums "Natt till den fjärde November".

Det är den första boken jag läser av Karin.

Den är skriven i en tankeverksamhet kring ett medelålderspar som råkar ut för ett av de värsta scenarion man kan som förälder.
Den 17-åriga dottern Jonna går ut en kväll och försvinner spårlöst.

Genom boken får man följa föräldrarnas sökande efter sin dotter, och hur de brottas med personliga anklagelser på varandra och sig själva och hur hela historien förvandlar dem som männsikor.
Pappan den tystlåtne som sörjer på sitt egna sätt och mamman som mer utåtriktat berarbetar sina känslor med ord.
Melankolin har inga gränser och Karin speglar pappans drömmar om sin dotter på ett skrämmande verkligt sätt.

Boken är inte så tjock och jag upplever att den är både fängslande och fascinerande på samma gång. Karin har ett vackert språk och beskriver ångesten som genomsyrar boken på ett utmärkt sätt.
Tre männsikoöden på ett par timmar.
Längre tid tog det inte att läsa boken, då den var så pass intressant att den inte gick att lägga undan, och inte är så tjock.

Bokens tre goda förutsättningar.
1. Den spelar på mina, som förälder, känslor vad gäller rädslan för ett förlorat barn
2. Lätt läst och ganska tunn
3. Spänning, sorg och psykologiskt drama i en och samma bok

Trots detta blir boken till slut konstig.
Hela boken lämnar läsaren med frågor som aldrig blir besvarade och nu sitter jag fortfarande här med ett stort.
Varför?

Kan jag rekomendera boken?
Joårå.
Karin skriver bra. En bok som får mig att själv fundera och bilda följdfrågor är intressant.

Vilket betyg?
Tyvärr drar slutklämmen ner boken trots en bra uppbyggnad som kunnat efterlämna en annan känsla. Sen har jag svårt för att vissa saker ältas för mycket i boken
Så.
Ett betyg strax under medelbetyg. 2,5 fantstiskafyror av 5 möjliga.
Inte mer inte mindre.


Natt till den fjärde November- 4 4 4

Over and out