Läste nyss på Noels sida att han lämnade denna värld idag på morgonen.
Hur kan man känna sån saknad över någon man aldrig träffat?
Hur kan man känna sån vanmakt?
Lider oerhört med Noels familj.
Skrev den här dikten i ett inlägg till familjen
lille Noel
Med åter född iver
springer du nu över gröna ängar
Spelar fotboll, hoppar hage
och leker tafatt med änglar.
När en ny stjärna på himmelen tänds
Vet vi att du har det bra
det känns
Vi glömmer dig aldrig du lilla skatt
Vi önskar dig för evigt
God natt
Vi ses i Nangijala, Noel
Känner stor tacksamhet över mina friska barn. Det borde man tänka på oftare!
Over and out
2 kommentarer:
Ja fy, det här var ingen trevlig nyhet men ändå skönt att plågan för honom är över. Man blir berörd av hur mycket man klarar av som människa.
Och man gläds över sina friska barn trots att jag igår önskade dom ända till pappan för resten av deras uppväxt och att dom kan få bråka med honom istället för mig. SÅ det är perspektiv! Men nu är jag barnfri en vecka innan nästa konfliktfyllda vecka kommer.
Vad hemskt :/ jag har aldrig läst den bloggen förut men nu läste jag igenom nästan varenda inlägg och jag rördes till tårar. Man ska tänka oftare på att man har tur att alla är friska..
Skicka en kommentar